1996 såg jag Arkiv X avsnittet D.P.O. för första gången. Det avsnittet gjorde ett stort intryck på mig av många anledningar. Det var här jag upptäckte skådespelarna Giovanni Ribisi och Jack Black. Det var i detta avsnitt jag för första gången kände sympati för “skurken”. Karaktären var tillräckligt välskriven för att jag som 12åring kunde se bakom det fula yttre. Men det som gjorde störst intryck var musiken som spelades i avsnittet. Detta var innan Spotify och andra *host harkel* tjänster att få hem musik var påtänkt och jag hade absolut ingen som helst aning om hur jag skulle få reda på vad bandet hette. Detta var innan jag fattade hur man gjorde en vettig sökning på AltaVista eller Yahoo eller whatever sökmotor som var inne vid det tillfället. Tv-guiden hade en frågedel där man kunde ställa frågor om tv-serier och liknande. Dit skrev jag flera gånger… Men jag fick aldrig något svar…
14 år senare sitter jag i en säng tillsammans med Sabina och diskuterar Arkiv X. Nu fanns det inga ursäkter, jag grävde fram soundtrack-listan för det avsnittet och några spotifysök senare hittade jag alla låtar. Jag vart otroligt imponerad utav mig själv för jag kom ihåg alla detaljer i låtarna. Det vara bara att fortsätta där jag slutade för 14 år sedan, ett kärt återseende måste jag säga! Tyvärr är det egentligen bara en av dem som fortfarande är bra idag. Och den låten är Ring the Bells med James.
James är ett band som under 80talet vart väldigt jämfört med The Smiths for better or worse. James låter mer eller mindre likadant som The Smiths och de har liknande namn så de får lite skylla sig själv. Det som förvånar mig är hur mycket BÄTTRE James är. Varför har jag inte hört dem tidigare för? Jag har ingen aning, men helt outstanding är musiken i alla fall. Jag har officiellt gått in i min allra första James period.
Youtubelänken är låten ifrån Arkiv X-avsnittet. Älskar ylandet i slutet, helt fantastiskt.