Här kommer en liten recap över det jag tyckte var bäst och sämst 2009… Men mest det som var bäst. Dumt att dra ut på saker för länge så här är listan!
BÄSTA FILM
Watchmen
2009 visade sig bli ett riktigt bra filmår. Även fast de flesta titlar från min lista över de filmer jag hade mest hajp över inte höll, kom det en hel del överraskningar. Jag såg “Watchmen” på en tidig förhandsvisning i slutet av Februari och jag blev så positivt överraskad. Överraskad att den sjukt snygga trailern för en gång skull var SÄMRE än själva filmen. Att slowmotioneffekterna jag befarat skulle förstöra filmen, på samma sätt som i “300″, fungerade jättebra och inte alls var störiga. Att soundtracket kicked fucking ass och valet av artister som Bob Dylan var enormt otippad men extremt uppfriskande. Att castingen var fantastisk och att Jeffrey Dean Morgan, som annars alltid varit en sån enorm heartbreaker, fick visa upp en annan sida av sin talang.
Förutom “District 9″ och “Benjamin Button” var “Watchmen” överlägset bäst. En helt fantastiskt genomförd adaption på en av de bästa serietidningsböcker jag läst. Även fast “Watchmen” är en typisk hollywoodproduktion i många anseenden kändes den aldrig som den anpassade sig till sin publik. Den var rå, ocensurerad och otroligt dyster. Vågat och oväntat… I love it! Det var troligtvis därför den inte gick så bra på bio. De som gick och såg den var (förutom Watchmenfansen) först och främst fans till superhjältefilmer och där sticker “Watchmen” ut som en öm tumme. Folk väntade sig en skön popcornrulle men fick en 3 timmar samhällskritisk film med referenser till Amerikansk historia som inte alltid var så lättrelaterat. Och ja… 3 timmar kanske är lite i det överdrivna laget, men det skulle isåfall vara det ENDA jag kan klaga på.
För mig är den i alla fall en vinnare och helt klart den bästa superhjältefilm jag någonsin sett.
BÄSTA SKÅDESPELARE
Christoph Waltz som Hans Landa
Helt oväntat blev jag positivt överraskad på “Inglourious Basterds”. Jag är en av de få som inte tycker den tillhör årets bästa film, tvärtom tycker jag den är rätt medioker, men det är ett steg i helt rätt riktning om man jämför med den katastrofala “Death Proof” (som också alla älskar, av någon konstig anledning). Däremot har jag sett om den här filmen säkert 4 gånger, helt och hållet tack vare Christoph Waltz enorma prestation. Här är casting, regi, skådespel och manus i ren perfektion. Tyvärr håller det inte hela vägen och filmen blir tråkig i varje bildruta (nästan) som Christoph Waltz inte är med i. Men det är okej, för i varje bildruta där han ÄR med, skrattar jag så jag sätter i halsen. En kompis till mig sa att Hans Landa är årtiondets skurk. Även fast det är för tidigt att säga det ännu vågar jag NÄSTAN hålla med om det.
BÄSTA SKIVA
Röd av Kent
Det här är skivan som gjorde mig till ett stort fan av Kent. Jag har aldrig tyckt illa om dem, men jag har inte heller varit överförtjust över deras tidigare sound. Detta ändrades vid “Tillbaka Till Samtiden” då de började exprimentera med syntar. Men till skillnad från föregående är “Röd” en mer väloljad produkt och man har gått steget längre och nu låter hela skivan som ett genuint syntalbum som håller klass med Depeche Mode och andra liknande jättar. Allt ifrån text till ljud är perfekt utfört och har man en fet stereoanläggning är “Röd” den skiva man ska ha som exempel när man vill imponera på släkt och vänner. Eller den här låten:
BÄSTA LÅT
Uprising av Muse
Även fast Kents “Röd” har fler toppar, fler mer välskrivna texter och bättre sound så är det ingen av dem som sticker ut lika mycket som “Uprising”. Från början till slut är det ett absolut beroendeframkallande beat tillsammans med en skön sci-fi syntslinga som man nynnar med i ett näst intill tvångsmässigt beteende. En annan sak som slagit mig är att ALLA verkar kunna den här låten. Det blir alltid ett ömsesidigt jubel då den slår igång på fester och även de som inte brukar dansa tar sig friheten att skaka loss och sjunga med till Matthew Bellamys refräng. Sen har den legat på topplistan i P3′s Tracks sedan sin release för 19 veckor sedan. Det är inte ett dåligt betyg. Det har funnits andra bra låtar det här året som varit värdiga kandidater, men när “Uprising” brakade igång på Hovet i Oktober dog all konkurrens.
BÄSTA SPEL
Batman : Arkham Asylum
Att “Arkham Asylum” är världens bästa Batman-spel säger inte särskilt mycket. Överraskningen att få ett bra superhjältespel (FINALLY!) vart nästan anledning nog att sätta Batman som nummer 1. Men utöver det finns här enormt mycket att njuta av. Det är verkligen jättekul att spela “Arkham Asylum”. Detta betyder inte att spelet på något vis är lätt. Tvärtom är det väldigt utmanande på högsta svårighetsgraden men till skillnad från spel som “Modern Warfare 2″ eller “Uncharted 2″ blir det aldrig FRUSTRERANDE. Du vill spela om igen, även fast du dött säkert 20 gånger på samma ställe. Spelet är väldigt förlåtande och därför vill du besegra det av rätt anledningar istället för att älta i skiten bara för att avsluta något du startat. Allt från kontrollerna till storyn fungerar i perfekt harmoni. Sen att allt levereras av min favorit grafikmotor Unreal Engine gör ju inte saken sämre direkt. Scenografin är ögongodis där varje frame är fylld av detaljrikedom endast “Uncharted 2″ lyckades toppa i år. Skaparna är väldigt trogna serietidningarna och man har behandlat alla karaktärer med enorm respekt. Jag som blev besviken på “Batman Begins” och “The Dark Knight” är otroligt nöjd över att det äntligen blev rätt. “Arkham Asylum” vill jag ha som film.
STÖRSTA OMG WTF MOMENT
George O’Malley död!
”Oh God, it’s George! It’s George! John Doe is George!”
Som de flesta Greys Anatomy fans hoppade jag i soffan medan tårarna blandades av skrik då jag med fasa insåg att John Doe, som blivigt påkörd och SLÄPAD (Aj vafan liksom) av en buss, var ingen annan än GEORGE FRIGGIN’ O’MALLEY! Det hjälpte inte heller att säsongen var slut och vi var tvungen att vänta en hel sommar för att få reda på om han klarat sig eller inte. De flesta fans hoppades in i det sista… Men nej, T.R. Knight hoppade av Greys Anatomy och hans karaktär dog. Det hela handlade i grund och botten om att T.R. Knight känt att han fått för lite screen time i Säsong 5 och efter mycket velande mellan skaparna och Knight bad han att inte få sitt kontrakt förnyat för en 6:e säsong. Så när George O’Malley skrev in sig i armén för att tjänstgöra i Irak trodde de flesta liksom jag, att det var så han skulle försvinna ifrån serien… Just för hans karaktär inte stått ut något under hela säsongen, att han knappt fått någon screen time gjorde att det oväntade slutet fungerade så väl. Få kunde lista att den lemlästade döende mannen var George O’Malley. Välgenomtänkt, välspelat men förbannat drygt då George var den sista av mina favoritkaraktärer som fortfarande fanns kvar i serien. Scenen då George skriver sitt smeknamn “007″ i Merediths hand, minuter innan han dör, kommer att hemsöka mina drömmar en lång tid framöver…
Andra saker som hänt 2009
- Gick ned mina sista 7 kilo och nådde min målvikt. Kändes väldigt bra. Från 96 till 66 kilo på 1 år är grymt!
- Kom in på GTV-Tv Utbildning i Gamleby. Oväntat men jävligt roligt och ångrar inte en sekund att jag började här. Träffat så sjukt mycket nya underbara människor!
- Köpte en PS3 och HD-Tv för medicinpengar jag tjänat. Tog “äntligen” klivet in i HD-världen!
- Gjorde slut med Sanna. Jävligt tråkigt och ledsen över hur allt slutade. Känns inte alls kul!
- Köpte in mig helt i Mac-Familjen i Oktober då jag fick min 13″ MacBook Pro. Kommer aldrig gå tillbaka till PC!
- Fick ÄNTLIGEN se Muse live. Det var riktigt bra och nya skivan gjorde sig bättre live!
- Blev tillsammans med Sabina. Känns hur bra som helst. Hade jag tackat nej till utbildningen hade jag aldrig träffat henne!
